Zweeds

Uitgebreide vertaling voor försumma (Zweeds) in het Nederlands

försumma:

försumma werkwoord (försummar, försummade, försummat)

  1. försumma
    verwaarlozen; wegcijferen
    • verwaarlozen werkwoord (verwaarloos, verwaarloost, verwaarloosde, verwaarloosden, verwaarloosd)
    • wegcijferen werkwoord (cijfer weg, cijfert weg, cijferde weg, cijferden weg, weggecijferd)
  2. försumma
    verwaarlozen; versloffen
    • verwaarlozen werkwoord (verwaarloos, verwaarloost, verwaarloosde, verwaarloosden, verwaarloosd)
    • versloffen werkwoord (verslof, versloft, verslofte, versloften, versloft)

Conjugations for försumma:

presens
  1. försummar
  2. försummar
  3. försummar
  4. försummar
  5. försummar
  6. försummar
imperfekt
  1. försummade
  2. försummade
  3. försummade
  4. försummade
  5. försummade
  6. försummade
framtid 1
  1. kommer att försumma
  2. kommer att försumma
  3. kommer att försumma
  4. kommer att försumma
  5. kommer att försumma
  6. kommer att försumma
framtid 2
  1. skall försumma
  2. skall försumma
  3. skall försumma
  4. skall försumma
  5. skall försumma
  6. skall försumma
conditional
  1. skulle försumma
  2. skulle försumma
  3. skulle försumma
  4. skulle försumma
  5. skulle försumma
  6. skulle försumma
perfekt particip
  1. har försummat
  2. har försummat
  3. har försummat
  4. har försummat
  5. har försummat
  6. har försummat
imperfekt particip
  1. hade försummat
  2. hade försummat
  3. hade försummat
  4. hade försummat
  5. hade försummat
  6. hade försummat
blandad
  1. försumma!
  2. försumma!
  3. försummad
  4. försummande
1. jag, 2. du/ni, 3. han/hon/den/det, 4. vi, 5. ni, 6. de

Vertaal Matrix voor försumma:

WerkwoordVerwante vertalingenAndere vertalingen
versloffen försumma
verwaarlozen försumma
wegcijferen försumma

Synoniemen voor "försumma":


Wiktionary: försumma


Cross Translation:
FromToVia
försumma negeren; verwaarlozen neglect — disregard
försumma achteloos voorbijgaan aan; geen aandacht schenken aan; achterstellen; verwaarlozen; verzaken négliger — Ne pas prendre soin d’une chose dont on devoir s’occuper.