Overzicht
Duits naar Zweeds:   Meer gegevens...
  1. krank:
  2. Wiktionary:
Zweeds naar Duits:   Meer gegevens...
  1. kränka:
  2. Wiktionary:


Duits

Uitgebreide vertaling voor krank (Duits) in het Zweeds

krank:

krank bijvoeglijk naamwoord

  1. krank (unwohl; unpässlich)
    sjuk; dåligt; sjukt; dålig
    • sjuk bijvoeglijk naamwoord
    • dåligt bijvoeglijk naamwoord
    • sjukt bijvoeglijk naamwoord
    • dålig bijvoeglijk naamwoord

Vertaal Matrix voor krank:

Zelfstandig NaamwoordVerwante vertalingenAndere vertalingen
sjuk Kränkeln
BijwoordVerwante vertalingenAndere vertalingen
dålig krank; unpässlich; unwohl armselig; bösartig; dürftig; gebrechlich; gemein; heimtückisch; hinfällig; hinterfotzig; hinterhältig; hinterlistig; karg; kärglich; maliziös; minderwertig; niedrig; nierderträchtig; platt; schlecht; schwach; schäbig; trivial; ungenügend; untergeordnet; unzureichend; zweitklassig; zweitrangig; ärmlich
dåligt krank; unpässlich; unwohl armselig; boshaft; bösartig; böse; dürftig; gebrechlich; gemein; heimtückisch; hinfällig; hinterfotzig; hinterhältig; hinterlistig; karg; kärglich; maliziös; mies; minderwertig; niederträchtig; niedrig; nierderträchtig; platt; schlecht; schlimm; schwach; schäbig; trivial; tückisch; ungenügend; untergeordnet; unzureichend; zweitklassig; zweitrangig; ärmlich; übel
sjuk krank; unpässlich; unwohl
sjukt krank; unpässlich; unwohl

Synoniemen voor "krank":


Wiktionary: krank

krank
adjective
  1. körperlich, gesundheitlich eingeschränkt sein
  2. übertragen, umgangssprachlich, abwertend: unsinnig, absurd

Cross Translation:
FromToVia
krank sjuk ill — suffering from a disease
krank sjuk sick — in poor health

Verwante vertalingen van krank



Zweeds

Uitgebreide vertaling voor krank (Zweeds) in het Duits

krank:


Synoniemen voor "krank":


krank vorm van kränka:

kränka werkwoord (kränker, kränkte, kränkt)

  1. kränka (såra)
    kränken; beleidigen; düpieren
    • kränken werkwoord (kränke, kränkst, kränkt, kränkte, kränktet, gekränkt)
    • beleidigen werkwoord (beleidige, beleidigst, beleidigt, beleidigte, beleidigtet, beleidigt)
    • düpieren werkwoord (düpiere, düpierst, düpiert, düpierte, düpiertet, düpiert)
  2. kränka (väcka anstöt; fela)
    schaden; antun
    • schaden werkwoord (schade, schadest, schadet, schadete, schadetet, geschadet)
    • antun werkwoord (tue an, tust an, tut an, tat an, tatet an, angetan)

Conjugations for kränka:

presens
  1. kränker
  2. kränker
  3. kränker
  4. kränker
  5. kränker
  6. kränker
imperfekt
  1. kränkte
  2. kränkte
  3. kränkte
  4. kränkte
  5. kränkte
  6. kränkte
framtid 1
  1. kommer att kränka
  2. kommer att kränka
  3. kommer att kränka
  4. kommer att kränka
  5. kommer att kränka
  6. kommer att kränka
framtid 2
  1. skall kränka
  2. skall kränka
  3. skall kränka
  4. skall kränka
  5. skall kränka
  6. skall kränka
conditional
  1. skulle kränka
  2. skulle kränka
  3. skulle kränka
  4. skulle kränka
  5. skulle kränka
  6. skulle kränka
perfekt particip
  1. har kränkt
  2. har kränkt
  3. har kränkt
  4. har kränkt
  5. har kränkt
  6. har kränkt
imperfekt particip
  1. hade kränkt
  2. hade kränkt
  3. hade kränkt
  4. hade kränkt
  5. hade kränkt
  6. hade kränkt
blandad
  1. kränk!
  2. kränk!
  3. kränkt
  4. kränkande
1. jag, 2. du/ni, 3. han/hon/den/det, 4. vi, 5. ni, 6. de

Vertaal Matrix voor kränka:

WerkwoordVerwante vertalingenAndere vertalingen
antun fela; kränka; väcka anstöt angå; anstifta; beröra; förorsaka; gälla; göra illa; orsaka; råka; röra; träffa; utlösa
beleidigen kränka; såra slandra
düpieren kränka; såra göra illa; göra någon ont; skada; slandra; slå; såra; tillfoga skada; vara ofördelaktig; vara ogynnsam
kränken kränka; såra fläcka; göra illa; orsaka ondhet; orsaka sorg; skada; skava; slandra; slå; såra
schaden fela; kränka; väcka anstöt antasta; besvära; göra illa; ofreda; skada; skadlig för; slå; såra; vara farlig; vara ofördelaktig; vara ogynnsam

Synoniemen voor "kränka":


Wiktionary: kränka

kränka
verb
  1. (transitiv) jemandes Gefühle verletzen
  1. den Tatbestand der Beleidigung[3] verwirklichen
  2. (umgangssprachlich) jemanden in seiner Ehre oder Würde durch Worte oder Taten verletzen